Vem är du vem är jag, vem kan jag var vem var jag...

Satt på tåget i morse när två små killar runt 13 fick plattserna brevid mig,  det var 3 plattser på ena sidan och 3 på andra alltså satt vi ganska nära varann och jag kunde inte undgå att höra pojkarnas prat...
Hade jag inte lyssnat hade jag hört endå ,med andra ord.

- pojken den sötaste av pojkar i militär byxor svart mycket trasig tshirt och alltför sliten ljusblåjeans jacka och håret färgat svart som natten, luggen hängde medvetet fram långt under ögonen...
Som sagt jag små lyssnade, han måste få ett namn föresten vi kan kalla honnom Karl fast hans kompisar kallar honnom karlsson för han ser ut som Karlsson på taket.
Alltså väldigt söt, lite rund, lite liten och lite stor näsa.
Hans kompis på tåget kallar vi för Stefan som även han kommer en bit ut ifrån landet och är även han inne i någon typ utav hitta mig själv period.

Dom satt och små pratade...
Kalsson bad konduktörskan om att få växla sin hundring...
Stefan:
-Han kan ta en 50 lapp två 20:or och en tia han är nämligen skyldig mig och en annan kompis pengar....
Konduktörskan:
- hmmmhm
Kalsson ger pengarna till Stefan och Stefan sa:
- Det blir inte roligt för dig att träffa   .......    i dag!
Karlsson:
- aha varför inte det...?
( med världens minsta pipigaste röst... med tanke på hans lite små förvrängt hårdrocks och lite skit samma stil för väntade man sig en grov stämma eller jag förväntade mig nog svordom eller något tyngre...- fördommsfullt =fördommsfult. jag vet)
Stefan:
- Jag sa ju till    .......    att jag skulle få mina pengar av dig i dag och det trodde han inte alls på....
Kalsson:
-  Men men , men, men (upprepade stakningar) Det här är ju inte mina pengar utan mammas och pappas...
( bara att jag hörde mamma och pappa ur hans mun fick mig att vilja ge honnom en kram..., det känndes så fint, för även där förväntade jag mig typ morsan och farsan eller typ min jävla pärons....
Discutionen fortsatte....

Rätt som det var sa Stefan:
-   Oj hjälp...
Kalsson:
- va vad är det?
Stefan:
- du ser ut som ....... så där överstroppig , du vet!!

Karlsson började slå sig själv över vänstra kinden.
(Flera ggr så jag ville nästan igen lägga mig i..- med tanke på att jag nu lyssnar effektivt har jag ju redan laggt mig i men jag har inte låtit dom se att jag lyssnat.....)
Stefan sa...:
- Karlsson -  sluta gör inte så....du kan inte slå dig själv!
Karlsson :
-Det kan jag visst. jag vill inte se överstroppig ut aldrig. aldrig.

Det kändes hemska att tjuvlyssna men jag är ledsen över att man som barn faktigst inte vågar kan eller orkar vara sig själv... man blir rädd utav andras tankar fördommar och man iaktar andras beteende...
Tänk om ........ som Karlsson skulle lämna pengarna till i dag inte trode honnom och innan han visste ordet av var han på honnom, tänk vad orolig lilla Karlsson blev när hans vän bara sa ett snabbt påstående som Karlsson säkert misstålkade inte orkade eller brydde sig om utan bara blev besviken på sig själv sitt uttryck och utseende för att han såg stroppig ut... 
Jag kanske överreagerar men jag hoppas att lilla Karlsson hade en bra dag .
för faktigst är det psykisk mobbning som sätter grunden för hur en liten människa blir stor., tror jag
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0